cancerlotta

Ni är ju för roliga!

Varför går ni in på bloggen???
Jag har ju LAGT NER.

SLUTAT

DRAGIT NED RULLGARDINEN

GJORT SORTI


Jag gick nu in för skojs skull för att se om det stod 0 på antalet besökare,
men - inte då.

44 personer har varit inne i dag för att - ja, inte vet jag!
Hihi, ni e ju för roliga...

Men, men, kära kamrater, när jag nu ändå är här kan jag ju meddela er alla att jag nu är kvinna igen!
Japp, mensen kom i dag och därmed är det sista steget avklarat.
Herr Cancer lyckades inte ens hålla kvar min mens - haha!

Vill också passa på att påminna om

FESTEN!!!

På lördag klockan 18.00
Eksjövägen 11 i Bodafors.
(Det är det hiskeligt fula, stora gula eternithuset som är rätt hyfsat inuti...)

Men hörrni, nu lägger jag ner... tror jag... eller kanske ett tag till... nä, nu får det vara bra!
Fast man vet ju aldrig...

;)


♥ ♥ ♥

Mina vänner.

Mina kära vänner.

Mina kära FINA vänner.


Om ni alla varit här nu skulle vi suttit runt ett bord och ätit en god måltid.
Sedan skulle jag ha rest mig upp eftersom jag känt att jag gärna ville säga några ord.

Jag skulle sagt att jag tror inte att en enda av er förstår hur mycket ni har betytt för mig under den här tiden.
Jag startade den här bloggen i mitten av september för att ni skulle kunna följa mig på min cancer-resa.
Detta för att mina nära skulle kunna hålla sig uppdaterade utan att jag behövde berätta samma sak
om och om igen för olika människor.

Aldrig trodde jag väl då att den här bloggen, och kontakten med er, skulle vara något av det viktigaste
för mig, och för min chans att möta herr Cancer stark och beslutsam.
 

Ni har varit med när jag mått dåligt, ni har skrattat och skakat på huvudet åt
den galghumor som varit så viktig att bevara.
Framför allt - ni har varit där och för varje månad som gått så har ni blivit flera.
Tack för det!

Men nu får det alltså vara bra.
Kommer säkert att ha bloggabstinens ett tag, men jag är inte den typ av människa som kan ha
en sådan här blogg och bara skriva ibland, när lusten faller på.
För mig är det allt eller inget och det gäller det mesta i mitt liv.
Och jag kommer inte att ha tiden eller energin till det.

Så - det här är det sista inlägget från Cancer-Lotta, den gamla ruggugglan!

Och det har hänt en del med henne under det här halvåret:



Innan håret föll...



Nyrakad men ändå nöjd...



Var ju tvungen att ha lite kul mitt i eländet...

       

Mycket sjukhus har det varit.



En riktigt tung period. Ryser när jag minns...



Resan till Bratislava gav styrka



Dessa hatade sprutor varje kväll!



Denna ständiga trötthet


Ja, det har verkligen varit en resa och ni har varit där hela vägen!

Vad har jag då fått med mig från den här tiden?
(ja, förutom herr Cancer då, för den jäveln har ju bitit sig fast för alltid...)

Jo, jag har lärt mig att man är så mycket starkare än man tror.
Att allt blir mycket lättare om man vågar ha roligt under tiden, samtidigt som man
måste tillåta sig att bryta ihop ibland.

Jag har också lärt mig att det är viktigt att ge. Ge av sig själv till andra. Och det gäller såväl gott som ont.
Ge komplimanger, beröm men tala också om när du tycker något är fel.
Relationerna till andra människor är det absolut finaste vi har.
Men fel relationer är inte värda att ödsla energi på.

Nä, nu ska jag sluta babbla.
Många av oss syns den 10 april.
Jag väntar fortfarande på att fler av er ska säga till att ni kommer på festen.
Själv har jag redan tjuvstartat...



I morgon kväll drar vi till Filippinerna. Därmed sätter jag punkt för den här cancerresan.
Den har varit för jävlig.
Men på ett sätt så vet i fan om jag vill ha den ogjord...



Vink, vink...

Lämnar här min mailadress för er som inte finns på Facebook.
Snälla - hör av er!

liselottedahlberg@telia.com


Och så slutligen:
Puss på munnen!

Nej, så fan heller!
EN STOR FET TUNGKYSS RAKT NED I HALSEN PÅ ER!!!

!!!HA HA!!!

Er
Cancer-Lotta

Mens...

(Ni som nu tycker att detta är skitäckligt att skriva om kan sluta läsa nu...)

Mens...

För de flesta kvinnor är detta ett nödvändigt ont.
(Ja, för de flesta män också - haha!)


Sedan jag började mina cellgiftsbehandlingar i början av september har jag haft mens en gång.
Då sa den i och för sig hej då med besked genom att flyta fritt i hela två veckor.

Men efter det har det varit torrt som fnöske, om man säger så.

Den senaste tiden har det dock kommit små antydningar till molande värk.
Ni kvinnor vet vad jag talar om.
(För män kan jag säga att det inte är samma sak som huvudvärk - och det känner ni väl till?)

Kan alltså anta att det nog snart är dags att bli lite kvinna igen.

På fredag sticker vi alltså på semester.
Och då kan vi ju alla räkna ut med bakdelen vad som kommer att hända.

MEEEEEENS!!!
Det vore ju bara så typiskt!

Det är inte riktigt så jag hade tänkte mig en Bloody Mary på Filippinerna!

=(

Jag kan riktigt se mig själv.

En varm kväll efter ännu en dag i solen.
Nyduschade, klädda i lösa, vita linnekläder vandrar vi på en kritvit strand som fortfarande
är ljummen efter dagens hetta. En svag bris från havet svalkar något.

Vi har precis ätit en sen måltid på en restaurang som ligger på stranden och letar nu efter en liten
pittoresk bar där man kan ta sig en drink medans barnen leker i sanden.
Solen går ner och Tony håller min hand och ger mig ibland en kärleksfull kyss.

Ben och armar är fräscht brunbrända. På näsryggen har små, små fräknar vuxit fram och
kinderna är röda efter en hel dags badande och solande i kristallklart vatten.

De rosiga kinderna matchas perfekt av



MITT ARSLE!

MITT MENSFÄRGADE ARSLE!


Följande dagar badar och solar min kära familj medans jag sitter på stranden - sur som ett åskmoln -
med svullen mage, mensvärk och begynnande finnar.

Toaletterna är, som bäst, ett kaklat hål i marken och toapapper känns plötsligt som världens största lyx. 
Möjligtvis finns det nån liten krum toalettgumma som tar hutlöst betalt för det åtråvärda pappret.
Och då får man en ruta... 


Nä, mensen kan herr Cancer faktiskt få behålla!

;)


Puss på er!

Jahaja.

Så var det inte så många inlägg kvar att skriva på den här gamla bloggen...

På fredag åker vi så jag tänkte att det sista inlägget blir på torsdag.
Sedan slipper ni den här gamla cancerskatan - haha!

Är mycket piggare nu. Känner för varje dag hur energin kommer tillbaka mer och mer.
Det är ganska konstigt hur snabbt man ställer om sig.
Det som bara för någon månad sedan var hela min vardag - sprutor, mediciner, biverkningar och behandlingar -
det känns redan väldigt avlägset.

Har jag verkligen gått igenom allt det där?

Och det faktum att jag med all sannolikhet kommer att få göra om det är ingenting som stör mig i dag.
Ja - kom igen då! Jag har klarat det en gång och jag gör det igen!
Jag ska trötta ut den där jävla herr Cancer så att han ger upp till slut!

:)

Känns skönt att håret nu börjat växa ordentligt men det har också sina nackdelar.
Har ni till exempel någonsin haft stubbiga ögonbryn?
Det har jag...

Och ögonfransarna fortsätter att irritera och ömma.
De har heller inte den goda smaken att växa i takt.
Vissa är nu långa medans andra är korta och pekar rakt upp eller ned.
Ögonfransböjaren är just nu min bästa vän, kan jag meddela!

♥  ♥  ♥  ♥

Jag hoppas nu att ni inte har missat mitt förra inlägg!
För er som undrar var jag bor har vi en karta här:
http://www.hitta.se/ViewDetailsWhite.aspx?vad=liselotte+erndin&Vkiid=5EqoI07P4iqO5to6ZmMl3Q%253d%253d&Vkid=93909979


Puss på öronhåren på er! ♥

Hej mina govänner!!!

Har ni saknat mig i helgen?

Vet att jag varit en slarvig flicka men ni förstår, jag har haft såååå mycket att göra!

Jag har tvättat sommarkläder, rotat fram solkrämer, hejat på svenskarna i OS, dreglat över Peter Jöback,
pillat mig i naveln och sålt lite kakor.
Så det har inte varit så mycket tid över att blogga...

På fredag kväll drar vi till Stockholm, flyget till Hong kong går på lördag
så nu går jag bara omkring och myser på´at.
Har varit inne i stan och köpt lite apoteksgrejor, tvål, schampo och sånt som vi ska ha med oss.

=)))))))))

Men nu vill jag att ni ska gå och hämta er almanacka! Ta med en penna också - en röd!

...............................

Så - har ni gjort det nu?

Då vill jag att ni bläddrar fram till lördagen den 10 april.

.............................

Färdigt?

Bra, då vill jag att ni tar rödpennan och skriver:

FEST HOS CANCERLOTTA!
FÅR INTE MISSAS!!!



Ja, då ska vi fira att herr Cancer har besegrats för den här gången!
Det är också mitt sätt att tacka alla er som varit med och stöttat mig, läst min knasiga blogg
och gett mig styrka under en ganska jobbig period.

Tänkte så här: Jag fixar lite enkel mat och ni tar själva med er läskeblasken (hmfr...).
Har ni tur kanske jag skramlar fram en liten chipspåse också...
Och har ni riktig tur (eller otur) kan det hända att jag rotar fram gamla schlagerskivor...
:O)

Hur som helst - så godtar jag inga som helst ursäkter för att inte dyka upp.

Jobbar ni? - Byt med en arbetskompis!

Fyller er gamla mormor år? - Det gör hon förhoppningsvis nästa år också!

Har ni brutit benet? - Hoppa hit!


Jag vill se er här den 10 april!!!

Nu sitter det säkert en hel del av er och tänker att "nej, inte kan jag gå dit - jag har ju bara läst
hennes blogg men känner henne inte särskilt väl. Hon menar säkert inte att jag är bjuden...".

Men se, det menar jag visst! Har ni läst min blogg så har ni brytt er om hur det går för mig
och då är ni mina vänner.
Och mina vänner kommer på min fest, eller hur?

För er som har en bit att åka så finns här en hel del sängplatser. Säg till i god tid bara så att jag
kan fixa med det men 8, 9 platser i sängar är inga problem.
Därtill finns det två soffor och några madrasser så det löser vi.

Ni som absolut vet att ni kommer kan väl skriva en kommentar här, skicka ett sms eller mail.
Bestämmer ni er sista dagen för att komma så går det bra, det med...
=)

Men hörrni - kul ska vi ha på vår egen lilla "kräft"-skiva - haha!
Och herr Cancer är inte bjuden!

Kram & Puss i ögonvrån!
♥

Hej på er!

Är ni säkra på att det verkligen bara finns en fredag i veckan?
Tittade i almanackan och där finns det bara en men jag är ganska säker på att det är någon liten jäkel
som har smugit in åtminstone en extra per vecka...
Det är ju alltid fredag, tycker jag!

:D

Har jobbat i dag. Efter det stannade jag kvar i Vetlanda för att jag skulle handla lite
och då hände det en kul grej.

Jag har haft lite kontakt med en tjej som kallas Ankan. Hon bor i Vetlanda och vi har en gemensam vän
men har aldrig träffats.
Ankan har bröstcancer och genomgår nu sina första cellgiftsbehandlingar.
Precis som jag så bloggar hon om sin cancer. Jag har följt hennes blogg och hon har följt min.
Vi har även chattat lite och skrivit till varandra på Facebook och jag har hela tiden tyckt att 
hon verkar vara en himla go tjej.
Men vi har, som sagt, aldrig träffats.

När jag nu gick på stan var det plötsligt några som ropade på mig.
Jo då - det var en livs levande Anka med en kompis som också kommenterat på min blogg ibland.
Vad roligt det var!
Facebook och bloggar är jättekul - men ibland kan man nästan glömma att
dessa människor faktiskt finns i verkligheten.
Men av vad jag kunde se så var Ankan av kött och blod och jag blev på ett så himla bra humör
efter att ha träffat de båda!

Så här glad blev jag:


Kram på er!
♥

Det här goda humöret har hållit i sig resten av dagen.
Är trött nu samtidigt som jag har en enorm energi - konstigt va?
Ögonen vill sova men kroppen vill dansa samba eller nåt!

Får väl skaka rumpa med stängda ögon så blir det nog bra!

Ha en härlig fredagkväll nu allihopa!

Puss på stjärtvecket!
:p

Har ni tänkt på en sak?

Vilka stora tuttar man får när man går upp i vikt!!!

På några månader har jag gått från c-kupa till d-kupa!

;))))

Är det därför Tony inte klagar på att jag blivit fet?!?

Haha!

Så har vi firat lillkillens födelsedag!

Det var en mycket nöjd - och mycket trött - åttaåring som kröp i säng i kväll.

:)


Det har varit en låååång dag.
Hade velat lägga mig för att vila en stund efter jobbet men det blev inget av med det.
Nu är jag så trött så att ögonen går i kors.

Tänk att jag fortfarande inte klarar att vara i gång en hel dag.
Det är så fruktansvärt frustrerande - huvudet vill men kroppen orkar inte.
Försöker nonchalera att jag är trött och köra på ändå men det slutar bara med att jag blir sur,
grinig och får taskigt tålamod.
Och då är Liselotte inte rolig, kan jag meddela!
(När barnen börjar tassa omkring på tå och Tony blänger och suckar,
då vet jag att det är dags att dra sig undan och vila... ;O)

Gjorde ju en intervju med Johan T Lindwall i dag.
Den artikeln ska jag skriva i morgon.
Kan dock meddela att Johan var en trevlig prick som inte hade svårt för att prata!
Skönt med den typen av människor. Det är skitjobbigt när man måste dra svaren ur en person,
vilket ibland kan vara fallet när man intervjuar en journalist...

Nä, dags att tvätta av sig ögonen och stoppa ned den trinda kroppen i bingen!
God natt på er, mina vänner!

Och ni - puss i tårkanalen! ♥ 

Oj, oj, oj!
Det blev ett sent inlägg den här dagen...

Var hos tandhygienisten i dag.

Jag har ju inte fått gå till tandläkaren under tiden jag fått mina cellgiftsbehandlingar.
Dessutom fick jag mycket stränga order om att absolut inte peta mellan tänderna, kommer ni ihåg det?
Risken var att det skulle blöda, komma in bakterier som kroppen inte kunde klara av,
och därmed i värsta fall drabbas av blodförgiftning.

Förhållningsorderna var:
Ingen tandtråd, inga mellanrumsborstar - ingenting.
Till råga på allt fick jag en tandborste som verkade vara gjord av bebishår, så mjuk var den.

Såg framför mig hur mina tänder långsamt skulle ruttna inifrån av alla kvarlämnade kotlettbitar och riskorn...
Bläääää!

Så - redan första kvällen slängde jag bort tandborsten och gick tillbaka till min egen.
Första gången något fastnade mellan tänderna försökte jag skölja (på inrådan av min tandhygienist).
Jo, pyttsan! Inte fanken hjälpte det!

Så redan efter ett par dagar var olydiga Lotta där med tandtråden och gnodde!

Så när jag nu gick till samma tandhygienist i dag hade jag lite problem.
Hon skulle ju se att jag varit där och gjort rent och jag var rädd för en utskällning
för att jag varit en busig flicka.

Satte mig därför i stolen och pep:

"Jag har varit olydig..."

Varpå hon vände sig om och tittade på mig:

"Det förstod jag redan från början att du skulle vara. Hur länge använde du tandborsten?" skrattade hon.

Hi hi.
Till och med min tandhygienist känner mig tydligen!

Kan meddela att mina tänder var i ett utmärkt skick och det är jag
övertygad om att jag kan tacka mig själv för!

=))))))


♦  ♦  ♦  ♦  ♦

I morgon är det tillbaka till jobbet.
Ska göra en intervju med journalisten Johan T Lindwall som har skrivit en bok om prinsessan Victoria.
Han kommer från Vetlanda och har faktiskt jobbat på Vetlanda-Posten för länge sedan.
Ska bli kul.

Puss på bäckenbotten!
♥

Hej i snöyran!

I dag har jag varit borta på caféet på förmiddagen men det verkade inte som att folk ville
ge sig ut i det här vädret.
Kan väl inte säga att jag klandrar dom...

Har tänkt på det här med lymfkörtelcancer.
Lymfsystemet finns ju inte i huvudet utan det sitter mellan halsen och ljumskarna ungefär.

Så nu har jag kommit på ett sätt hur jag en gång för alla ska besegra herr Cancer!

Räknar iskallt med att när min upptäckt blir känd och får genomslag så kommer jag att
få stå i stadshuset (givetvis iklädd en klänning designad av Lars Wallin - vit ska den vara)
och ta emot nobelpriset i medicin ur Knugens hand.

För alla pengar jag vinner ska jag skänka en del till Cancerfonden (för det finns ju andra typer av cancer
vars gåta jag ännu inte lyckats lösa).
För resten av pengarna ska jag resa och köpa massor av kläder som jag hänger i min nybyggda
garderob som man kan gå in i.

Vad är det då jag kommit på?

Jo - alla med lymfkörtelcancer skulle bli hjälpta av en mycket enkel operation.
Eftersom lymfkörtlarna sitter i mellangärdet tar man helt enkelt bort den kroppsdelen.
Man blir en huvudfoting, en sån som små barn ritar!



Fan, vad jag är smart!!!  :D


Puss på tarmluddet!
♥

Hej igen!

Måste bara få ur mig...

Läste i tidningen om allas vår Carola.
Hon har tydligen varit i Haiti och träffat sitt fadderbarn, nu efter jordbävningskatastrofen.
Jättebra, vår familj har också ett fadderbarn där som jag gärna skulle vilja träffa.

Hur som helst, när hon möter honom har hon en present med sig.
Också jättebra, det skulle nog vem som helst ha med sig.

Och vad väljer hon då att ge honom - denna tonårskille som levt hela sitt liv i fattigdom,
som endast äger kläderna han har på kroppen och som inte vet om han
får någon mat att äta nästkommande dag?
En kille som har ingenting och som behöver allt?

Jo - vår egen lilla kvittrande sångfågel ger honom en

HUGO BOSSPARFYM!!!

Nämen, jamen... vad fan säger man?
Hur tänker människan?
Förmodligen på samma sätt som när hon delat ut sina egna cd-skivor till Stockholms hemlösa.
Ska han dricka den, kanske?
Eller vara glad och tacksam för att han är den mest väldoftande fattiglappen på Haiti?

Carola är ju en människa som rest runt jorden för att besöka olika barnhem och gjort besök
i en mängd fattiga området.
Men hon har tydligen inte tagit in någonting av detta.

Men om nu Carola själv inte har förmågan att tänka,
har hon då ingen överförmyndare, god man eller ledsagare som kan hjälpa henne???

Nä, nu jäklar i min lilla låda!

Det var 25 minusgrader när vi klev upp i morse!

T J U G O F E M     M I N U S G R A D E R ! ! !

Jag tycker mig ha hört att det populära klimathotet skulle göra att vi fick varmare vintrar.
Jaha, så var det med den prognosen!

Lilla mamsen och jag ska åka och handla i dag.
Alex fyller år på torsdag så mega-Legot-Allan står på inköpslistan.
Han fyller alltså inte förrän om tre dagar men redan i går kväll hade han svårt att somna
för att han var så spänd inför sin födelsedag...

:D

Varför är man inte sådan när man blir vuxen?
När försvinner den där pirrande förväntan över ett fylla år?
Måste erkänna att jag fortfarande tycker att det är ryyysligt roligt att få paket
men visst var det ett tag sedan man låg sömnlös, liksom.

Vet ni vad?

Jag har RUFS!
Håret har nu blivit så långt (eller mindre kort) att det har börjat vända sig åt olika håll.
Något självfall finns ännu inte att skåda men det behöver nog bli ännu längre innan det börjar böja sig.
Fasar för hur jag kommer att se ut då...
Om mina lockar kommer tillbaka kommer huvudet att bli fullt av sådana där
småknorvar som ligger tätt intill huvudet.
Ni vet - som en äldre dam med krullpermanent som hon inte har kammat ut.
Snyggt, snyggt...

Måste bara delge er familjens coolaste medlem - Pip-Larsson.
En kille som äääälskar gos!

Puss på magsaften på er! ♥

Lite bättre med balansnerven i dag...
Fortfarande yr när jag tittar nedåt men ögonen löper i alla fall inte amok.

Det blir kanske inte så himla farligt för mig eftersom jag har så hima TASKIG balans - hihi.
Känner aldrig av sjösjuka och sådant och var urusel i skolan när man skulle gå balansgång.
(Jag var i och för sig urusel på ALL gymnastik...)

Nä, sport har inte varit min grej, förutom när det gäller att titta på det.

Såg ni loppet med Olsson och Hellner i går?

Jisses, jag svettas fortfarande!
Att titta på dessa grabbar var som att få ett halvt...

♦  ♦  ♦

Det var annat än den där jäkla Melodifestivalen.
Jag menar - vad säger man...
Om detta är det bästa av de bidrag som skickades in så undrar man ju -
hur sjutton lät de andra bidragen?!?

Nä, nu blöder det verkligen i ett gammalt schlagerhjärta.
Eller är det kanske så att herr Björkman medvetet plockat med så urusla bidrag för att
 han vet att lilla CancerLotta missar finalen?
Ja givetvis, så måste det vara...

;O)

Om två veckor promenerar vi på gatorna i Hong kong.
Det känns helt underbart, speciellt om man nu tittar ut genom fönstret...

Puss på er - nånstans...
♥

Men hallå!!! Hur mycket snö finns det???

Jag vet att jag inte ska klaga eftersom vi snart åker till FILIPPINERNA.
(Jag säger det igen ifall ni missade det första gången - vi åker snart till FILIPPINERNA!)
:D

Men jag tänker faktiskt klaga lite i alla fall...

Sov till 11 i dag!!!
Jag tror snart att jag kommer med i Guiness rekordbok när det gäller antal timmar
tillbringade i sovande tillstånd. Alex är inte riktigt pigg så han hade krupit ned
till mig och sov lika länge han också.
Ganska gosigt i och för sig men det är ju sanslöst! Jag la mig inte ens särskilt sent i går
och hade ju dessutom sovit middag.

Dessutom har jag nu drabbats av något riktigt konstigt. Det började för ett par dagar sedan
och jag har varit med om det innan.

Jag vaknade tidigt på morgonen av att hela rummet snurrade.
Ögonen snurrade runt och kunde inte fästa någonstans - skitäckligt!

Sedan dess har jag varit precis vimmelkantig.
Om jag böjer mig ned eller tittar för länge nedåt så börjar det igen och jag håller på att trilla omkull.

Första gången jag var med om detta var för tio år sedan.
Jag körde då av vägen i halkan, krockade med några träd och drog på mig en whiplashskada.
Efter det blev jag så här konstig och läkaren trodde då att det var balansnerven som spökade.
Man kan tydligen få en inflammation på den.

Det här har jag haft känningar av ett par gånger sedan dess men inte så mycket som nu.
Så jäkla läskigt att vakna av det här snurret. Man förlorar all rumsuppfattning och det känns som att man
ska trilla fast man ligger precis still.
Och ögonen fortsätter att rulla av sig själva och det går inte att stoppa dem...
Blä!

Borde kanske ta en ny kontakt med läkaren...
Men tänk om han säger att det är en tumör i hjärnan...
Nä, det är jag egentligen inte orolig för eftersom lymfsysyemet inte når upp till hjärnan.

Men jag är TRÖTT på sjukvård och håller mig gärna därifrån ett tag,
det räcker med att jag ska till tandhygienisten på onsdag.
Nu vill jag vara frisk, ta mig tutan!

Nån av er som varit med om detta???

Jaha, i dag lyckades jag inte hålla mig ifrån soffan...

Gick och la mig en stund.
Jag skulle givetvis inte somna, nej då.
Jag skulle bara vila en liten, liten stund. Bara stänga ögonen lite...

Två timmar senare vaknade jag!

Funderar på vilken OS-gren jag skulle kunna ställa upp i?
Jag menar, min kondition är ju verkligen i topptrim.
Bodafors egen Anja - det är jag det!
(Den som nu är riktigt elak tänker säkert att det närmaste jag kommer att likna Anja Pärson är hennes säl - hihi)


Nu har jag i alla fall jobbat min första vecka.
Man kan väl inte direkt säga att jag uträttat några litterära storverk, men jag är åtminstone i gång.
Resten får komma senare.

Nu är det fredagkväll och för första gången på riktigt, riktigt länge har jag faktiskt en riktig helgledighet!
Inte en sådan där fejkad cancer-sjukskriven-alltid-hemma-ledighet.

Så vad ska hon göra av den då? undrar ni nu nyfiket.

Jo det ska jag tala om.

Jag ska SOVA.

Men först ska jag titta på Let´s Dance.
Lite OS blir det med.

I morgon ska jag se Melodifestivalen och reta mig på att det i år är så katastrofalt dåligt!!!
Var är glittret och glamouren?
Var är artisterna?
Och var är låtarna???

Nä - piss, skit och Vademecum. Det är vad jag har att säga om årets upplaga.
=(

Ha i alla fall en mysig kväll
&
Puss på balansnerven! ♥