Ett dilemma
Åhhhhhhhhhh, vilken dålig flicka jag är!!!!!!
Jag har ju inte bloggat på evigheter och ser att ni ändå är massor som går in här!
Saken är den att jag haft besök i helgen. Min fina bonusdotter och hennes lika fina nyblivne make har varit här.
Vill jag lägga tid på att blogga då?
Näääääääääääää.
Vill jag lägga tid på herr Cancer då?
Näääääääääääää.
För det är ju så. Samtidigt som den här bloggen är en underbar ventil och psykolog för mig så påminner den mig hela tiden. Om cancer.
Jag känner mig väldigt kluven när det gäller detta.
Jag vet att en blogg är bara intressant när den uppdateras.
Annars tröttnar ni. Glömmer. Det är så vi funkar. Om ingen matar oss kontinuerligt så går vi vidare till annat, mer intressant...
Och jag vill inte förlora er.
För utan er, utan att jag ser att antalet besökare ligger konstant, så tröttnar även jag. Då kan jag lika gärna skriva dagbok på vackert papper och med litet guldigt hänglås.
En blogg kräver respons. Så är det.
Så därför är det så motstridigt.
När jag glömmer herr Cancer, och bara är, så skriver jag inte så mycket - och försummar er.
När jag är "cancerpåmind" skriver jag mycket - och har er nära.
Den enda lösning jag kan hitta är att jag blandar upp bloggen även med annat, som inte har med cancer att göra. Som ändå är jag, liksom.
Är det okej för er eller tröttnar ni då???
Kommentarer
Postat av: annika
Viktigast är ju att du mår bra ju... kram
Postat av: Anonym
Spelar ingen roll...bara du skriver. Kram
Postat av: nettan
ingen kan tröttna på dig hur du än gör gumman<3
Postat av: eva
Skriv vad du vill. Skit i cancern om du mår bättre av att skriva annat. Bara du skriver! Luv
Postat av: Biljana Savic
<3 Om sanningen ska fram så är det inte din cancerprocess jag vill läsa om. Jag vill läsa dina tokigheter. Dina ord som bara du kan skriva. Dina ömsinta förklaringar till livet och dina skarpa gestaltningar om det, likaså. DU är livet och du är underbarheten själv. Så skriv för satan, skriv!
Puss
Trackback
