Nytt cancerår

God fortsättning på er!

Vill börja med att tacka för alla fina, stöttande kommentarer från er.
Det känns varmt i hjärtat att veta att så många kända och
okända finns med och tänker på oss.

♥ ♥ ♥

I går kväll var vi hos mina svärföräldrar.
När vi fick beskedet om mammas cancer ville jag först avstyra kvällen
men mamma ville absolut att vi skulle gå.
Vi försökte få henne att följa med men hon ville vara hemma - ensam.

Så vi åkte dit och hade en underbar kväll.
Man kan kanske tycka att det inte borde gå att ha roligt i den situation vi nu hamnat i
med så mycket chock, sjukdom och elände.
Men det gick jättebra!
=D

Visst pratade vi om cancer. Visst finns sorgen där i bakgrunden.
Men framför allt blev det en härlig kväll med mycket god mat, dricka och många glada skratt!

Tack goa svärmor och svärfar för en jättehärlig kväll!
Det behövde vi!

Nu är det tillbaka till vardagen igen och vetskapen om att även
2010 kommer att bli ett jobbigt år.

Det värsta just nu är ovissheten - både när det gäller mig och mamma.
Inom ett par veckor kommer jag göra en skiktröntgen för att se hur mina tumörer har krympt.
Och jag är väl lite skeptiskt när det gäller detta.
Jag känner nämligen fortfarande att det hugger till och gör ont i mellangärdet,
när jag nyser till exempel. Och om vissa tumörer fortfarande är stora
så kan det bli tal om fler cellgiftsbehandlingar.
Eller, rättare sagt, om så är fallet så vill jag att de gör fler behandlingar.

När det gäller mamma så vet vi ju ännu inte hur spridd cancern är.
Läkaren pratade om att tumörerna i skelettet var metastaser.
Det betyder ju att det måste finnas en modertumör någonstans.
Och risken finns att det finns metastaser även i andra organ.

Jag tror inte att jag har tagit in allt detta ännu.
Det är för mycket, för jobbigt.

Jag känner mig otroligt splittrad av att ena stunden oroa mig över min kommande
skiktröntgen och vad den ska visa.
I nästa stund är det mammas ovissa framtid som sysselsätter tankarna.
Mitt i allt detta finns ett dåligt samvete över att jag är egoistisk som tänker på min
egen sjukdom när hon nu behöver mitt fulla stöd.

Så det är ett enda virrvarr och nu, mer än någonsin, är det en dag i taget som gäller.

Jag hoppas i alla fall att ni hade en riktigt rolig nyårsafton!

Puss från er CancerLotta! ♥


Kommentarer
Postat av: nettan

Måtte bara dina tumörer ha krympt!!! Jag ska fokusera all min vilja och mina tankar på detta. Jag är inte religiös, men jag ska fan t.o.m slänga in några böner..Och till din mamma!- allt gott också! Stor nyårskram på dig! nettan..Dante hälsar "krya på dig"!

2010-01-01 @ 16:41:46
Postat av: Ankan

jag håller alla fjädrar jag har,,,

Det är inte en lätt sits, men du måste ju vara egoist för att orka med ditt, & ha styrkan för att stötta din mamma.

Har ju nästan samma sits här med min vän & det är svårt att veta vilket ben man ska stå på men det vi kan göra är väl att försöka samla så mycket energi det går, tillåta oss attt falla för att kunna resa oss igen,,,finns ju egentligen inga ord men hålla tummarna det gör jag...

stor energikram

2010-01-02 @ 12:30:54
URL: http://www.ankboet.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0