Befriande
God lördag på er!
I dag slog det mig - vad sjutton är det jag har gått igenom egentligen?
Har en bloggkompis som just fått sin första cellgiftsbehandling och när jag läste
hennes blogg kom det tillbaka - rädslan, ångesten och känslan av att vara så liten och rädd
inför allt som skulle hända.
Den dubbla känslan när man för första gången ser cellgiftet åka in i sin kropp.
Det är å ena sidan tacksamhet för att man nu äntligen får hjälp och behandling.
Men det är också en sådan oerhörd sorg över att spruta in så starka gifter i sitt blodomlopp.
Visst - det skadar herr Cancer. Men tyvärr så skadar det annat också.
Där och då förstår man vilken allvarlig sjukdom man faktiskt har.
Den sorgen är svår att förklara för någon utomstående.
Därför är det så fantastiskt att sitta där jag sitter i dag.
Ute på andra sidan, redo att fortsätta mitt liv.
Tycker att jag nu känner mig starkare och starkare för varje dag.
Jag är fortfarande trött, sover länge på morgnarna och vilar gärna lite på eftermiddagen.
Men i övrigt börjar energin komma tillbaka.
Vet inte hur jag ska förklara men det känns som att jag mer och mer
börjar likna mitt gamla jag.
Jag lever inte längre i Cancerbubblan där det mesta kretsade runt sjukdomen.
Det finns nu andra saker som är viktigare än herr Cancer, behandlingar och mediciner.
Och det är så enormt befriande.
Puss på halsmandlarna!
♥
Det är så härligt att du mår och känner dej bättre.Måste vara en underbar känsla.kramis på dej,å trevlig lördag.
hej gumman. vad det är skönt att läsa att du är piggare och har mer energi, och vad spännande att börja jobba snart..du behöver ingen assistent eller så??....men men...det där med att sova länge på morgnarna....gumman det har du gjort så länge jag har känt dig, och det är lääääännnngggggeeee......
puss och kram
britt på öland
