cancerlotta

Den här jäkla bloggen har DAMP i dag! :p

Den tuggar och tuggar men inget händer.
(Ha! Det är ju som jag - jag tuggar och tuggar också men det händer inte mycket!
Jo, runt midjan men det skyller jag ju som sagt på cortisonet! :O)

Läste i den kvällstidning som är störst och inte heter Expressen om en kvinna som
nyligen fått veta att hon har en hjärntumör. Läste ni det?
Hon har troligen inte lång tid kvar att leva och hon får stå i kö för att få behandling!

Jag blir så fruktansvärt upprörd!
Det SKA inte få spela någon roll vilket landsting man tillhör.
Det SKA inte få handla om - pengar!
Hon straffas för att hon bor i Skåne. Som om inte det lidande hon redan har är nog...
FY FAN!

Det måste jag säga, från den dagen jag fick min cancerdiagnos så har sjukvården
funnits där för mig hela vägen. Den 20 augusti fick jag beskedet.
Den 2 september fick jag mina första cellgifter. Det är helt okej, tycker jag.

Samtidigt börjar jag tänka vilken enorm tur jag ändå har.
Hon har en hjärntumör och vet att hon kommer att dö.
Jag har en cancerform, som visserligen är kronisk, men som ändå är behandlingsbar.
Även om min cancer är det som jag någon gång kommer
att dö av så har jag många, många år framför mig.

Mitt i allt det jobbiga så är jag lyckligt lottad.
Det är jag oändligt tacksam för...