cancerlotta

Hej på er!

Det är en ganska låg CancerLotta just nu.
Har varit ute och gått med mammas hund nu på förmiddagen.
Hon själv har fortfarande såna problem med ljumsken att hon inte kan gå ut.
Hon får gå med rullator hemma så vi andra får turas om att gå ut med Cindy.

Känner mig ledsen.
På ett sätt är sorgen större över mammas cancer än över min egen.
Nu står jag bredvid och kan inget göra mer än att försöka vara ett stöd.
Dessutom är mamma rätt pessimistisk. Vi vet ju ännu inte hur spridd cancern är
men hon säger att hon känner på sig att det är kört...

Och eftersom hon inte kan gå ordentligt blir hon väldigt isolerad och ensam.
Då vet man ju hur lätt de negativa tankarna kommer. 
Och då hänger det på mig att försöka gå hem till henne så ofta jag kan
för att skingra hennes tankar en stund, men jag har ju också mitt eget att ta hand om också...
Just nu håller jag i alla fall på att baka bullar så ska hela familjen gå
hem till henne och fika senare i dag.

Det är tungt nu - minst sagt...

Fysiskt mår jag dock väldigt bra. Äter inte så många tabletter längre och det är väldigt skönt.
Förhoppningsvis är det slut nu med cortison, illamåendetabletter och allt vad man
har stoppat i sig det senaste halvåret. 
Nästa vecka hoppas jag att det kommer en kallelse till min skiktröntgen.
Det är så förbannat jobbigt att bara gå och vänta!!!

Gud, vad trist jag är just nu känner jag.
Inget är bra.
Inget är roligt.
Allt är bara cancer...

Helvetes förbannades jävla skit!