Tom i huvet
Vilken mysdag vi har haft!
Det var jättekul på Äventyrsbadet. I och för sig som vilket Äventyrsbad som helst
men det var himla härligt att kunna bada!
Men det var kallt! Tony och jag frös som hundar emellanåt.
Brukar det inte vara varmt i simhallar???
Var lite orolig att jag inte skulle kunna pressa ner mig i baddräkten.
Jag har gått upp åtta (!) kilo sedan den här skiten började.
Tack, herr Cancer! (Det känns bättre att skylla på honom...)
Måste börja ta tag i det. Snart...
Hur som helst - baddräkten funkade, den är ju töjbar!
Lade dock märke till att folk glodde rätt mycket. Man kan ju liksom inte bada med en
fet stickad mössa på huvudet så mitt kalhygge var väl rätt utmärkande.
Å andra sidan var det skönt att inte behöva ansa någonstans för att åka och bada.
Normalt brukar jag väl inte vara så noga med det vintertid men nu är man ju så slät och fin
utan att någon rakhyvel ens varit i närheten.
Inget ont som inte har något gott med sig!!!
Dessutom hände något som förgyllde hela dagen.
Alex lärde sig plötsligt att simma!
Han har gått i simskola i omgångar men det har inte riktigt velat lossna men nu
simmade han helt plötsligt iväg helt ensam.
Gissa om han - och mamma - var stolt!!!
Något som jag dock inte är lika stolt över är min hjärna...
Vet inte om jag kan skylla det också på herr Cancer men hjärnsläpp var det i alla fall.
Lyckades nämligen glömma hela min handväska på fiket utanför badet.
Och detta kom jag på när jag kom till Nässjö - ca 30 minuters bilfärd från Jönköping.
Duuuuktig flicka!
Tony ringde till badet och som tur var hade de hittat, och tagit hand om, väskan.
Så nu får det bli en ny tur till Jönköping i morgon.
Håhåjaja - det man inte har i huvudet får man ha i gaspedalen!
Puss på nagelbanden! ♥
Va bra att du/ni hade en kanondag,,jag tycker absolut att bådevikt & minne skyller vi på Mr C,,han e en elaking utan dess like,,tar allt han vill =)
Ha en trevlig tur till Jönköping (igen)
Kramen
Hejsan!
Nu har jag läst hela din blogg från början till slut... Jag tycker du skriver alldeles underbart!! Vissa tankar känner jag så väl igen och du beskriver allt så himla väl. Ett fantastiskt jävlaranamma och en humor som är helt guddomlig!!
Jag hittade din blogg via "ankans" blogg. Hon hade i sin tur hittat mig eftersom jag också har fått bröstcancer. Har gjort två behandlingar av totalt 8 (är med i en studie med fler behandlingar med kortare mellanrum och dessutom högra doser) coh är just nu inne i min känsligaste period vad gäller de små vita;-)
Min cancer är av en riktigt elak, aggressiv variant och på tal om siffror (jag är också en sån idiot som sitter vid datorn och hittar fina artiklar...;-)), så är väl mina ungefär som dina... Kanske tom något sämre...Ha! ;-)
Jag känner så väl igen allt du skriver om hur livet blivit "bättre" sedan cancern kom i i bilden. Det är otroligt vad bra man har det. Jag är ju också sådär "äckligt" lyckligt lottad med en underbar man och två små supersöta flickor.
Nä...nu har jag skrivit mååånga ord;-)
Ville bara att du ska veta att jag kommer följa din blogg och om du vill höra av dig antingen på min eller via mail så ser jag fram emot det;-)
Stor kram//Elisabeth
