Denna väntan...

I morgon ska jag nog ringa till läkaren.
Jag gjorde röntgen i onsdags och väntar nu bara på att få en tid hos min läkare
på onkologen för att få höra hur det ser ut.

Jag vill inte vänta längre nu!!!
Det är snart sex veckor sedan jag gjorde min senaste behandling och då sa de att det skulle ta tre,
fyra veckor innan jag röntgades och träffade läkaren.

Jag blir snart knäpp av att gå och vänta på besked, att inte veta hur läget är.
Min sjukskrivning går ut på söndag och jag har ingen aning om hur det kommer att bli,
eller vilket besked jag ska ge till min arbetsgivare.
Jag är ju fortfarande ofantligt trött, återhämtningen tar tid, så jag är väl tveksam till om jag
verkligen kommer att gå tillbaka till jobbet redan.
Å andra sidan vet man ju hur Försäkringskassan är så jag har kanske inget val...

Men det viktigaste just nu är att få VETA!!!
Det går inte att planera någonting i dag. Jag kan inte ens planera mitt liv två veckor framåt.
Det känns som att jag lever i perifirin och bara väntar på att få börja leva igen.

Varför kan de inte ringa för???


Kommentarer
Postat av: Anonym

Tänker på dig!! Kram..

2010-01-25 @ 22:25:00
Postat av: Pia A

Hej Lotta!



Sänder en hälsning från Vetlanda - tänker på dig och hoppas på allt gott.

Som min gamla mattelärare sa: nu lägger vi på ett extra kol... så ses vi snart på en gata här i stan, när vårsolen tittar fram.



Kramar

Pia A



2010-01-25 @ 22:41:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0