Ovan på jobbet
Så har man jobbat sin första dag!
Det kändes jättebra att vara tillbaka igen. Som sagt, det har skett en del förändringar men vem vet,
även jag kanske lär mig till slut?
;O)
Tack för fotohjälpen, Leif!
När jag åkte vägen till Vetlanda (ca 3 mil) kändes det konstigt.
Jag vet att det låter fånigt men det var som att de senaste sju månaderna passerade revy.
Så mycket har förändrats sedan jag åkte till jobbet senast.
Jag tänkte på tiden innan jag fick cancerbeskedet, i somras och hur dåligt jag mådde då.
Hur dum jag kände mig när jag sjukskrev mig direkt efter min semester...
Jag tänkte på alla cellgiftsbehandlingar, sorgen över att tappa håret och ångesten
när jag verkligen förstod att min sjukdom är obotlig.
Mycket har hänt på sju månader och på vissa sätt är jag inte samma människa i dag som jag var i somras.
Kanske var det därför jag till och med kände mig lite smått nervös när jag skulle
göra en intervju direkt på morgonen?
Nervös är kanske egentligen inte rätt ord, mer - ovan.
Det gick förstås över men det känns faktiskt som att det är mer än sju månader som jag har varit borta.
Nu var det i alla fall jättekul och, framför allt, väldigt mysigt att träffa alla.
Liselotte is back in business!!!
Om än väldigt trött...
=)))
Puss i knävecket!
Kul att du är tillbaka på jobbet. Synd att jag inte hann träffa dig...
Lovely att du är tillbaka!
Härligt att få kunna läsa dina artiklar i Vetlanda-Posten igen!
Vad härligt att du är tillbaka!
Härligt att du mår så bra och att du är tillbaka till livet! Önskar er en gör-go resa till Filippinerna!
Härligt att du är tillbaka! Har varit lite tomt mittemot. Ses nästa vecka.
kramar
Vad du är snygg i håret! Du passar i kortkort
;)
Välkommen tillbaka (inte för att jag jobbar där men snart kanske!)
=)
