cancerlotta

Snart natti natti. Men först måste jag ta sprutan med blodförtunning. Gillar verkligen INTE att ta den på mig själv! Sjåpig, ja visst. Diabetiker gör det jämt men jag tycker att det är urjobbigt att ta den på mig själv. Vill inte att Tony gör det heller - då har jag ju noll kontroll... :-(

Försöker förbereda mig mentalt på att tappa håret. Hur sjutton man nu förbereder sig för det. Jag VILL INTE!!! Jag vill ha kvar mina skitjobbiga lockar som aldrig ligger som jag vill. Jag VILL stå en kvart och reda ut håret efter att jag har duschat. Jag VILL svära över alla gråa strån som måste färgas var fjärde vecka. JAG VILL INTE TAPPA DET!!!
Men det kommer att hända. De senaste dagarna har håret blivit torrt och livlöst - dött liksom - så det är nog på gång.

Det är tydligen vanligt att det händer 10 - 14 dagar efter cellgiftsbehandlingen och det är nu 12 dagar sedan...

Nojan runt håravfallet handlar egentligen inte mycket om att vara snygg. Men jag vill inte se SJUK ut. Det känns som att utan hår har jag verkligen cancer. Då syns det. Då blir det medlidsamma blickar och jag ser ut som en SÅN DÄR som är halvvägs till döden. Och det stämmer inte med hur jag känner mig. JAG VILL INTE!!!

Fick besök av en läsare i dag. Hon hade med sig ett specialgjort ljus som jag ska tända i jobbiga stunder. Folk är så förbaskat snälla! Det får mig att gråta. Inte cancern...