Behöver stöd

Jaha, så har snart den här dagen gått och alla mina goda förutsättningar har gått
spikrakt åt helvete, rent ut sagt!

Jag har verkligen försökt att rycka upp mig.
Försökt att umgås med barnen, tagit det lugnt och bara varit...

Men allt känns bara som skit.
Jag är ledsen, jag vill gråta men det kommer inget.
Och jag kan inte be mina närmaste om hjälp.
Jag vet ju inte vad det är för hjälp jag vill ha!

Mamma var här en sväng och vi pratade lite. Hon trodde att allt nu kommit ifatt mig.
Jag har ju hittills varit så himla pigg och positiv. Nu är det som att jag har gått in i en vägg
och jag kommer inte därifrån. Förhoppningsvis är det bara tillfälligt.
Jag är inte typen som ser allt i nattsvart. Jag brukar kunna vända situationer
ganska snabbt till något positivt. Men just nu klarar jag inte det...

Såg dessutom att såret i armen där jag har min Picc-Line, hade börjat blöda.
Och ljumsken vill inte läka utan det kommer fortfarande var från såret.

Tony har varit borta hela eftermiddagen vilket innebär att jag varit ensam hemma med barnen.
Ingen att prata med, ingen som kan ta över och avlasta.

Behöver ert stöd nu!
Att läsa era kommentarer är en av de få saker som lyfter mig!

Kram!


Kommentarer
Postat av: Tina

Slickar över en stor, varm kram!

2009-10-11 @ 18:15:30
Postat av: Boel

Här kommer en fråga: Får jag sprida länken till din blogg? Jag tycker att den berör och fyller ett behov. Kanske vill du inte ha så många läsare, mer en intim krets liksom och då ska jag såklart inte flasha för den.

2009-10-11 @ 18:21:35
Postat av: Reservdelskvinnan

Hej!

Jag har skickat ett sms till Tony, han har mitt mobilnr samt mail.Vet inte om de är rätt Tony.

Tilllåt dej att må dåligt bättre å dansa med tjuren framifrån eller att han kommer senare och anfaller dej bakifrån, då gör det ännu ondare,men det är ingen tröst när allt är svart, ja vet..

inga trevliga typer i källaren under källaren.

skrik,gråt svär å om ja kunde sej något klokt men de kan ja inte,ta en konjak skit i att de är sön.

Kram, en som inte känner dej men tänker på dej ändå.

2009-10-11 @ 18:27:38
Postat av: Rebecka

Gå ut och skrik ett höstskrik!

Tänker på dig mycket och det är klart att du måste få må dåligt ibland. Det är något jobbigt du går igenom och då har du din fulla rätt att vara ledsen och arg (även om du egentligen är den glada och positiva Liselotte)

Massor med kramar från mig!

2009-10-11 @ 19:46:54
Postat av: Leif Hedberg

Det vänder fort, Liselotte! Jag lovar. Tyvärr är det sådana vemodiga sånger/texter annars hade jag hänvisat dig till Melissa Horn, min nyvunna idol. Kul att du också (förmodligen) gillade henne. Vi har nästan samma musiksmak - förutom då Marie Lindberg. Men det var väl mest gardinerna..?

2009-10-11 @ 22:51:42
Postat av: Nettan L

Varma kramar till dig!

2009-10-11 @ 22:52:06
Postat av: Leif Hedberg

Det vänder fort, Liselotte! Jag lovar. Tyvärr är det sådana vemodiga sånger/texter annars hade jag hänvisat dig till Melissa Horn, min nyvunna idol. Kul att du också (förmodligen) gillade henne. Vi har nästan samma musiksmak - förutom då Marie Lindberg. Men det var väl mest gardinerna..?

2009-10-11 @ 22:53:02
Postat av: Leif H

Nu blev det visst dubbla kommentarer, men det bjuder jag på bara för att det är du.

2009-10-11 @ 22:54:09
Postat av: Stefan

En dag för sent som vanligt. Vi tänker på dig och förstår att det går upp och ned... Stå på dig. Sätt på dig ett par hörlurar och dra på musik på full volym, så brukar jag rensa bort det svarta...

KRAMAR i massor!

2009-10-12 @ 16:36:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0