Vilken resa!
Nu är jag ÄNTLIGEN hemma igen!!!
Fy fan, det jag trodde skulle bli ett kortare sjukhusbesök med en snabb liten penicillinkur
blev i stället en resa på fyra dygn...
Men man ska inte räkna med någonting när det gäller herr Cancer, det har jag förstått!
Jag blev alltså dålig på torsdagen, fick enorm frossa och mådde rätt risigt.
Febertermometern visade på drygt 38 grader när jag åkte in till Ryhovs sjukhus.
Det bestämdes där att jag skulle få antibiotika och stanna över natten för säkerhets skull.
Över natten - Jo hoppsan, hejsan...
Frossan gav inte med sig. Så fort alvedon eller panodil slutade verka så kom den tillbaka.
Fy fan, vad jag frös! Jag hoppade i hela sängen med dubbla filtar över mig.
På natten blev det värre än någonsin och plötsligt visade febertermometern på över 40 grader!
40 grader!
Då trodde lilla dumma jag att man var halvt medvetslös!
(Det var säkert ingen större fara med mig men jag var inte
speciellt kaxig då, det kan jag lova... ;o)
Jourläkaren ordinerade dunderkuren Allan med antibiotika och
hela natten låg febern runt 40.
Även på fredagen var febern hög och man kunde bara konstatera att någon slags bakterie
bestämt sig för att slå ut min kropp. Exakt vilken kunde de inte se trots upprepade blodprov.
Men eftersom nivån på de vita blodkropparna var så låg så klarade jag inte av det.
Vad jag nu förstått är inte detta speciellt ovanligt.
Mina värden har hittills varit bra men det är ganska vanligt att det kommer en "dipp" mellan
behandlingarna då man är extra infektionskänslig.
Vanligtvis kommer det 10 - 12 dagar efter en behandling men för mig kom det nu lite senare
och då passade en ful liten bakterie på att jävlas lite!!!
Så - någon hemgång var det inte tal om förrän jag varit feberfri ett dygn och
det var jag inte förrän i går. Så därför har jag haft en lååååång helg på Ryhov.
:o(
Tack, alla ni som lämnat så fina kommentarer!
Jag har saknat er och varit orolig att ni ska försvinna nu när jag varit borta
och inte kunnat uppdatera!
I torsdags var jag på skiktröntgen och i dag har jag pratat med min läkare om vad denna visade.
Men det är ett kapitel för sig så det tar vi senare.
Nu är jag i alla fall hemma!
(Åtminstone tills på onsdag då det är dags för en ny behandling... Suck!)
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Vad skönt att du är hemma igen! Har varit minst sagt orolig när uppdateringarna inte kom...
Men skönt att du är bättre och lycka till på onsdag!
Massor med kramar
Skönt att höra att du är hemma igen och att allt gick bra. Man blev lite orolig. Du ska se, snart är du klar med dina behandlingar och mår mkt bättre. Kram Johanna
Fy fan vad skönt att du lever!
Jag blev också orolig när du inte skrev nåt.
Du har ju skrivit och publicerat bilder från de flesta situationer, så jag blev mycket orolig när det blev helt tyst. Hu!
Det är fint att läsa din blogg. Det är den första blogg jag följer överhuvudtaget och du har överumplat mig med ditt mod och din glädje och din humor.
Kram.
Å så sköt att se att du är hemma igen. Har varit ordentligt orolig och kikat in många gånger varje dag för att se efter uppdatering.
Stor kram
Håller med de föregående skrivarna... har oxå varit orolig.
Skönt att du är hemma.
Kämpa på.
Kram
Fan va gutt att du är hemma igen!!!! Har bitit ner fingrarna av nervositet... Stor kram!!
vet du...jag tror att liselott är starkare än både herr cancer och den lilla jävla bakterien som vill jävlas med dig..ha, ha säger jag, du vann igen!!!!
kram
britt på öland
