Prognos

Tänk, vad skönt att bara få vara hemma!

:o)

Vad gulliga ni är som har oroat er för mig! Det känns så gött-i-gött-gött in i hjärtat!
Ska åka in akut lite oftare, tror jag, haha!

Men det ska ni veta, att sega kärringar blir man inte av med så lätt!!!

Var och lämnade blodprov i morse eftersom det är dags för kur numro 4 i morgon.
Ska ringa in till Ryhov i eftermiddag för att höra så att de vita små blodkropparna
håller sig på en bra nivå, annars skjuts det på behandlingen och det vill jag ju -
NOT!

Som sagt - jag hade ett utvärderingssamtal med min läkare i går.
Hon hade då gått igenom bilderna från den skiktröntgen som jag gjorde i torsdags.
Och det visade sig att behandlingen går precis enligt planerna.
Samtliga påverkade lymfkörtlar har krympt rejält, vissa syns inte ens längre.
Bra bra!

Jag har fortfarande en del stora jäklar i mellangärdet och någon djupt i armhålan
men det är fullt normalt. Dessa var stora som knytnävar från början.
Så behandlingen funkar!
Jabbadabbadooooo!!!

Vi pratade också en del om vad som kommer att hända efter behandlingen.
Jag sa att jag sett siffran om 49 procents överlevnad men hon menade att man
inte kan översätta det på mig. Lymfom har så många undergrupper och tar man ett
genomsnitt av dessa kan siffran stämma men exakt hur min cancer kommer att
se ut i framtiden är det ingen som vet än.

Jag vet ju att den är kronisk och att jag alltid kommer att få leva med den.
Frågan är hur länge.

Efter behandlingen kommer jag att gå på kontroller var tredje månad.
Och det är först efter något år som man kan se hur just min cancer kommer att bete sig i framtiden.
Håller den sig vilande? Eller börjar den växa igen relativt snabbt?

Kommer den tillbaka snabbt är det förstås inte bra, då är det en ilsken jäkel.
Men det finns också folk som inte fått något återfall fast det gått 15, 20 år.

Att min behandling avslutas innebär alltså inte att min pärs är över.
På ett sätt är det då den börjar.
Återbesöket var tredje månad kommer säkerligen vara förenat med ångest.

Har något hänt?
Är herr Cancer tillbaka?

Detta kommer att bli jävligt jobbigt och det tar nog några år innan man kan
börja slappna av, åtminstone en aning.

Så ser det ut.
Men nu får jag glädjas åt att den här gången ser i alla fall
herr Cancer ut att få rejält på käften!
Och det är väl själva f-n om jag inte ska kunna golva den jäkeln för många år framöver!!!
Klart är i alla fall att mitt liv aldrig mer blir detsamma.

Kram på er alla fina!


Kommentarer
Postat av: Stina

Jag är glad att du klarade den här persen, och att gamla kärringar inte går att bli av med så lätt. Det är ganska bra att ha dom till grannar....Jätte kram

2009-11-03 @ 12:02:33
Postat av: Suzann

Ja vad ska man säga efter man läser din inlägg... Man bli stum av beundran hur du i allt "elände" ändå är gamla "jävlar anamma" Liselotte. tänk om livet var så lätt att man kunde säga "det ordnar sig" men det är ju inte det. Jag tror ändå som du gör att man ska ge den jäveln en fajt och det upplever jag ju dig att det är det minsta du tänker göra. Det är gott att se att du har den energin att göra det. Du får gärna låna mina nävar också...

Hur får du dagarna att kännas meningsfulla? En annan kan ju gå och gräva ner sig för att det är mörkt ute...!!!

stjärntals med kramar, nävar, stöttning, flatgarv, sång från mig till dig<3

2009-11-03 @ 12:04:59
Postat av: nettan

Fan va skönt att höra alla positiva nyheter gumman- det gör mig så glad!!!!!Du övervinner allt även om det kommer att kännas jobbigt ibland! Tänker på dig massor!! KRAM.

2009-11-03 @ 17:54:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0