Som en 80-åring

Se, så fina de blev!

=D





I kväll har vi adventsfikat, tänt det tredje ljuset och tittat på adventkalendern.
Tonys son, Pontus, kom också förbi en sväng så det blev en rykande åtgång på lussekatterna!

Nu sussar de små grisarna (Charlie och Alex, alltså. Pontus blir snart 18 och det var länge sedan
han la sig för att vi sa till honom!) i sina sängar och mamma är helt slut, trots att jag legat och vilat i dag.
Jag orkar, i stort sett, ingenting och det märks att cellgifterna börjar slita på kroppen nu.
Känner mig som en 80-åring i kroppen - stel, sliten och med lite värk i lederna.

Har också fått domningar i fingrarna. Det är tydligen en ganska vanlig biverkning.
Jag känner knappt mina egna fingertoppar och det är ganska jobbigt, som nu,
när jag skriver på tangentbordet.

Men, men - slut på klagandet!
(Finns det nåt värre än folk som bara pratar sjukdomar? Och jag har startat en
hel jävla blogg om detta - haha!) 

I det stora hela mår jag ganska bra, bara jag tar det lugnt.
Nu har jag krupit upp i soffan och hällt upp mig en stor konjak! Får passa på när jag
för en gångs skull känner mig någorlunda frisk!
Ska sitta här och slötitta på tv, smutta lite och njuta av alla tända ljus.

Hoppas att ni har haft en bra helg, allihopa!

Skål & puss på ringmuskeln!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0