Julkort
Hej svejs i cancerskogen!
Har just bestämt mig - i år ska jag skicka MASSOR av julkort!!!
Trenden har annars varit att dra ned på julkortsskickandet.
Anledningarna har varit många och ni känner säkert igen dem:
1)
Det blir dyrt.
2)
Varför ska jag skicka till henne? Hon skickar ju inte till mig!?!
3)
Det är enklare med sms eller mail.
4)
Det blir inte av...
Men i år har jag kommit fram till att ingen av de här anledningarna håller.
Jag vet ju själv hur GLAD jag blir när det kommer ett julkort från någon
jag inte förväntat mig det av.
Man känner sig ihågkommen och lite utvald.
Och precis så borde alla få känna sig emellanåt!
Något som den här cancerhistorien har fört med sig är att jag insett
- jag menar verkligen insett -
att det finns en stor mängd människor som jag verkligen tycker om och uppskattar.
Människor som jag önskar allt gott och som är värda att få veta att jag bryr mig om dem.
Som jag inte har rätt att ta för givna.
Vi är många som är dåliga på att visa uppskattning i vardagen.
Våra vänner finns där men hur ofta talar vi om för dem att vi älskar dem?
Så - nu ska här letas fram adresser och så ska det skickas julkort till höger och vänster.
Helst skulle jag vilja ge alla varsin stor fin julklapp inslagna i vackert papper
men även jag har mina gränser...
;o)
Den enda jag kan komma på som inte ska få något kort är
Herr Cancer!
Han ska i stället få en stor, fet smäll!!!
Kram och puss på framtanden!
♥
