cancerlotta

Äntligen verkar mitt sår i ljumsken ha läkt. De skar upp mig där dagen efter att jag fått cancerbeskedet. De plockade ut lymfkörtlar för att skicka på analys. På sjukhuset lät det som att det ingreppet skulle vara en bagatell... Men satan i gatan vad det har varit jobbigt. Försök själva att lägga om ett långt sår i ljumskarna så får ni se att det inte går! Och lymfkörtlarna har formligen sprutat ut lymfvätska ur såret. Som om det inte räckte med de tre liter vätska jag hade i lungsäcken och minst lika mycket i resten av kroppen...

Stackars Tony har jobbat halvtid med att sköta om det här såret som givetvis blev infekterat till slut. Förra veckan fick jag penicillin och nu verkar det i alla fall gå åt rätt håll. Bagatell - jo, hejsan!

I helgen började jag samla på mig vätska i kroppen igen. Sista veckorna innan jag fick diagnosen såg jag ju höggravid ut. Synd att jag inte har en bild på det. På en vecka gick jag upp fem kilo, det var vidrigt. När jag sedan började min behandling försvann det sammanlagt åtta kilo och detta var bara vätska!
Så när mellangärdet nu började puta i helgen igen fick jag panik. Ringde onkologen som dock försäkrade mig om att det var helt normalt. Läkaren höjde min cortisondos och skrev ut vätskedrivande. Efter ett dygns skvalande på toa hade jag kissat ut drygt två kilo! Så roligt har jag det på helgerna nu för tiden. :-)


Nu ska jag gå och krama min man. Jag vet att han behöver det...

Puss