Höst
God morgon, god morgon kära läsare!
Nu är barnen ivägskickade till skolan. Med regnkläder på och mannagrynsgröt i magen.
Nu när jag har klarat mig igenom den jobbigaste biten efter cellgiftskuren njuter jag av att ha fått en helt annan pigghet än jag haft på mycket länge.
Jag skuttar gärna upp på morgonen vilket definitivt inte har varit fallet tidigare. Jag har visserligen alltid varit en kvällsmänniska men om jag nu ser i backspegeln inser jag hur otroligt trött jag har varit de senaste sex - nio månaderna. Allt har tagit emot och har jag inte varit tvungen att gå upp på morgonen för att jobba så har jag legat kvar. Det har varit tungt att skicka iväg barnen, städa, handla, laga mat - you name it!
Allt har bara varit ett enda stort måste.
Nu inser jag ju vad det har berott på. Cancern har legat där som en tickande bomb och växt sig starkare och starkare och sugit musten ur mig utan att jag har vetat om det.
Jag har känt mig lat och fått dåligt samvete över att inte ha orkat.
Därför är det underbart att nu ha hittat tillbaka till lite energi och lust att gå upp till den här världen som faktiskt är rätt jävla underbar!!!
:o)
Visst regnar det.
Visst blåser det.
Visst är hösten på väg.
Men jag får vara med - och det är fantastiskt!
Puss på er alla!
Hoppas ni får en underbart regnig och blåsig dag!
