cancerlotta

Åh, vad det är underbart skönt att var själv ibland (även om det oftast innebär att jag far runt och städar som en galning i stället för att njuta...)

Tisdagar innebär judoträning för Charlie och det var Tonys tur att skjutsa. Precis innan det är dags att åka kommer Alex med pannan i djupa veck och huvudet på sned:

-Mamma, blir du hemskt ledsen om du får vara själv i kväll?

Hemsk som jag är kände jag direkt hur en mycket djup tillfredsställelse spred sig genom kroppen. Yes! Han tänkte följa med!!! Lade dock band på mig.

-Nej, men lilla gubben. Om du gärna vill följa med ska du göra det. Jag tittar lite på tv så länge.

Sa jag med ett lagom konstlat, självuppoffrande tonfall...

                                                                           ;o)

 
Givetvis älskar jag mina barn men ibland måste jag få vara ensam.
Trots att jag är sjukskriven har det inte blivit så mycket egentid på sistone. Det har varit vårdcentral och café och besök och det ena med det sjuttiotredje.

Och nästa vecka är det dags att åka in för behandling nummer två. Känner att jag behöver ladda lite inför det.
Om det blir likadant som förra gången så följs cellgifterna av fem dagars totalt.
Längtar jag efter - NOT!