cancerlotta

Hej mina govänner!!!

Har ni saknat mig i helgen?

Vet att jag varit en slarvig flicka men ni förstår, jag har haft såååå mycket att göra!

Jag har tvättat sommarkläder, rotat fram solkrämer, hejat på svenskarna i OS, dreglat över Peter Jöback,
pillat mig i naveln och sålt lite kakor.
Så det har inte varit så mycket tid över att blogga...

På fredag kväll drar vi till Stockholm, flyget till Hong kong går på lördag
så nu går jag bara omkring och myser på´at.
Har varit inne i stan och köpt lite apoteksgrejor, tvål, schampo och sånt som vi ska ha med oss.

=)))))))))

Men nu vill jag att ni ska gå och hämta er almanacka! Ta med en penna också - en röd!

...............................

Så - har ni gjort det nu?

Då vill jag att ni bläddrar fram till lördagen den 10 april.

.............................

Färdigt?

Bra, då vill jag att ni tar rödpennan och skriver:

FEST HOS CANCERLOTTA!
FÅR INTE MISSAS!!!



Ja, då ska vi fira att herr Cancer har besegrats för den här gången!
Det är också mitt sätt att tacka alla er som varit med och stöttat mig, läst min knasiga blogg
och gett mig styrka under en ganska jobbig period.

Tänkte så här: Jag fixar lite enkel mat och ni tar själva med er läskeblasken (hmfr...).
Har ni tur kanske jag skramlar fram en liten chipspåse också...
Och har ni riktig tur (eller otur) kan det hända att jag rotar fram gamla schlagerskivor...
:O)

Hur som helst - så godtar jag inga som helst ursäkter för att inte dyka upp.

Jobbar ni? - Byt med en arbetskompis!

Fyller er gamla mormor år? - Det gör hon förhoppningsvis nästa år också!

Har ni brutit benet? - Hoppa hit!


Jag vill se er här den 10 april!!!

Nu sitter det säkert en hel del av er och tänker att "nej, inte kan jag gå dit - jag har ju bara läst
hennes blogg men känner henne inte särskilt väl. Hon menar säkert inte att jag är bjuden...".

Men se, det menar jag visst! Har ni läst min blogg så har ni brytt er om hur det går för mig
och då är ni mina vänner.
Och mina vänner kommer på min fest, eller hur?

För er som har en bit att åka så finns här en hel del sängplatser. Säg till i god tid bara så att jag
kan fixa med det men 8, 9 platser i sängar är inga problem.
Därtill finns det två soffor och några madrasser så det löser vi.

Ni som absolut vet att ni kommer kan väl skriva en kommentar här, skicka ett sms eller mail.
Bestämmer ni er sista dagen för att komma så går det bra, det med...
=)

Men hörrni - kul ska vi ha på vår egen lilla "kräft"-skiva - haha!
Och herr Cancer är inte bjuden!

Kram & Puss i ögonvrån!
♥

Hej på er!

Är ni säkra på att det verkligen bara finns en fredag i veckan?
Tittade i almanackan och där finns det bara en men jag är ganska säker på att det är någon liten jäkel
som har smugit in åtminstone en extra per vecka...
Det är ju alltid fredag, tycker jag!

:D

Har jobbat i dag. Efter det stannade jag kvar i Vetlanda för att jag skulle handla lite
och då hände det en kul grej.

Jag har haft lite kontakt med en tjej som kallas Ankan. Hon bor i Vetlanda och vi har en gemensam vän
men har aldrig träffats.
Ankan har bröstcancer och genomgår nu sina första cellgiftsbehandlingar.
Precis som jag så bloggar hon om sin cancer. Jag har följt hennes blogg och hon har följt min.
Vi har även chattat lite och skrivit till varandra på Facebook och jag har hela tiden tyckt att 
hon verkar vara en himla go tjej.
Men vi har, som sagt, aldrig träffats.

När jag nu gick på stan var det plötsligt några som ropade på mig.
Jo då - det var en livs levande Anka med en kompis som också kommenterat på min blogg ibland.
Vad roligt det var!
Facebook och bloggar är jättekul - men ibland kan man nästan glömma att
dessa människor faktiskt finns i verkligheten.
Men av vad jag kunde se så var Ankan av kött och blod och jag blev på ett så himla bra humör
efter att ha träffat de båda!

Så här glad blev jag:


Kram på er!
♥

Det här goda humöret har hållit i sig resten av dagen.
Är trött nu samtidigt som jag har en enorm energi - konstigt va?
Ögonen vill sova men kroppen vill dansa samba eller nåt!

Får väl skaka rumpa med stängda ögon så blir det nog bra!

Ha en härlig fredagkväll nu allihopa!

Puss på stjärtvecket!
:p

Har ni tänkt på en sak?

Vilka stora tuttar man får när man går upp i vikt!!!

På några månader har jag gått från c-kupa till d-kupa!

;))))

Är det därför Tony inte klagar på att jag blivit fet?!?

Haha!

Så har vi firat lillkillens födelsedag!

Det var en mycket nöjd - och mycket trött - åttaåring som kröp i säng i kväll.

:)


Det har varit en låååång dag.
Hade velat lägga mig för att vila en stund efter jobbet men det blev inget av med det.
Nu är jag så trött så att ögonen går i kors.

Tänk att jag fortfarande inte klarar att vara i gång en hel dag.
Det är så fruktansvärt frustrerande - huvudet vill men kroppen orkar inte.
Försöker nonchalera att jag är trött och köra på ändå men det slutar bara med att jag blir sur,
grinig och får taskigt tålamod.
Och då är Liselotte inte rolig, kan jag meddela!
(När barnen börjar tassa omkring på tå och Tony blänger och suckar,
då vet jag att det är dags att dra sig undan och vila... ;O)

Gjorde ju en intervju med Johan T Lindwall i dag.
Den artikeln ska jag skriva i morgon.
Kan dock meddela att Johan var en trevlig prick som inte hade svårt för att prata!
Skönt med den typen av människor. Det är skitjobbigt när man måste dra svaren ur en person,
vilket ibland kan vara fallet när man intervjuar en journalist...

Nä, dags att tvätta av sig ögonen och stoppa ned den trinda kroppen i bingen!
God natt på er, mina vänner!

Och ni - puss i tårkanalen! ♥ 

Oj, oj, oj!
Det blev ett sent inlägg den här dagen...

Var hos tandhygienisten i dag.

Jag har ju inte fått gå till tandläkaren under tiden jag fått mina cellgiftsbehandlingar.
Dessutom fick jag mycket stränga order om att absolut inte peta mellan tänderna, kommer ni ihåg det?
Risken var att det skulle blöda, komma in bakterier som kroppen inte kunde klara av,
och därmed i värsta fall drabbas av blodförgiftning.

Förhållningsorderna var:
Ingen tandtråd, inga mellanrumsborstar - ingenting.
Till råga på allt fick jag en tandborste som verkade vara gjord av bebishår, så mjuk var den.

Såg framför mig hur mina tänder långsamt skulle ruttna inifrån av alla kvarlämnade kotlettbitar och riskorn...
Bläääää!

Så - redan första kvällen slängde jag bort tandborsten och gick tillbaka till min egen.
Första gången något fastnade mellan tänderna försökte jag skölja (på inrådan av min tandhygienist).
Jo, pyttsan! Inte fanken hjälpte det!

Så redan efter ett par dagar var olydiga Lotta där med tandtråden och gnodde!

Så när jag nu gick till samma tandhygienist i dag hade jag lite problem.
Hon skulle ju se att jag varit där och gjort rent och jag var rädd för en utskällning
för att jag varit en busig flicka.

Satte mig därför i stolen och pep:

"Jag har varit olydig..."

Varpå hon vände sig om och tittade på mig:

"Det förstod jag redan från början att du skulle vara. Hur länge använde du tandborsten?" skrattade hon.

Hi hi.
Till och med min tandhygienist känner mig tydligen!

Kan meddela att mina tänder var i ett utmärkt skick och det är jag
övertygad om att jag kan tacka mig själv för!

=))))))


♦  ♦  ♦  ♦  ♦

I morgon är det tillbaka till jobbet.
Ska göra en intervju med journalisten Johan T Lindwall som har skrivit en bok om prinsessan Victoria.
Han kommer från Vetlanda och har faktiskt jobbat på Vetlanda-Posten för länge sedan.
Ska bli kul.

Puss på bäckenbotten!
♥

Hej i snöyran!

I dag har jag varit borta på caféet på förmiddagen men det verkade inte som att folk ville
ge sig ut i det här vädret.
Kan väl inte säga att jag klandrar dom...

Har tänkt på det här med lymfkörtelcancer.
Lymfsystemet finns ju inte i huvudet utan det sitter mellan halsen och ljumskarna ungefär.

Så nu har jag kommit på ett sätt hur jag en gång för alla ska besegra herr Cancer!

Räknar iskallt med att när min upptäckt blir känd och får genomslag så kommer jag att
få stå i stadshuset (givetvis iklädd en klänning designad av Lars Wallin - vit ska den vara)
och ta emot nobelpriset i medicin ur Knugens hand.

För alla pengar jag vinner ska jag skänka en del till Cancerfonden (för det finns ju andra typer av cancer
vars gåta jag ännu inte lyckats lösa).
För resten av pengarna ska jag resa och köpa massor av kläder som jag hänger i min nybyggda
garderob som man kan gå in i.

Vad är det då jag kommit på?

Jo - alla med lymfkörtelcancer skulle bli hjälpta av en mycket enkel operation.
Eftersom lymfkörtlarna sitter i mellangärdet tar man helt enkelt bort den kroppsdelen.
Man blir en huvudfoting, en sån som små barn ritar!



Fan, vad jag är smart!!!  :D


Puss på tarmluddet!
♥

Hej igen!

Måste bara få ur mig...

Läste i tidningen om allas vår Carola.
Hon har tydligen varit i Haiti och träffat sitt fadderbarn, nu efter jordbävningskatastrofen.
Jättebra, vår familj har också ett fadderbarn där som jag gärna skulle vilja träffa.

Hur som helst, när hon möter honom har hon en present med sig.
Också jättebra, det skulle nog vem som helst ha med sig.

Och vad väljer hon då att ge honom - denna tonårskille som levt hela sitt liv i fattigdom,
som endast äger kläderna han har på kroppen och som inte vet om han
får någon mat att äta nästkommande dag?
En kille som har ingenting och som behöver allt?

Jo - vår egen lilla kvittrande sångfågel ger honom en

HUGO BOSSPARFYM!!!

Nämen, jamen... vad fan säger man?
Hur tänker människan?
Förmodligen på samma sätt som när hon delat ut sina egna cd-skivor till Stockholms hemlösa.
Ska han dricka den, kanske?
Eller vara glad och tacksam för att han är den mest väldoftande fattiglappen på Haiti?

Carola är ju en människa som rest runt jorden för att besöka olika barnhem och gjort besök
i en mängd fattiga området.
Men hon har tydligen inte tagit in någonting av detta.

Men om nu Carola själv inte har förmågan att tänka,
har hon då ingen överförmyndare, god man eller ledsagare som kan hjälpa henne???

Nä, nu jäklar i min lilla låda!

Det var 25 minusgrader när vi klev upp i morse!

T J U G O F E M     M I N U S G R A D E R ! ! !

Jag tycker mig ha hört att det populära klimathotet skulle göra att vi fick varmare vintrar.
Jaha, så var det med den prognosen!

Lilla mamsen och jag ska åka och handla i dag.
Alex fyller år på torsdag så mega-Legot-Allan står på inköpslistan.
Han fyller alltså inte förrän om tre dagar men redan i går kväll hade han svårt att somna
för att han var så spänd inför sin födelsedag...

:D

Varför är man inte sådan när man blir vuxen?
När försvinner den där pirrande förväntan över ett fylla år?
Måste erkänna att jag fortfarande tycker att det är ryyysligt roligt att få paket
men visst var det ett tag sedan man låg sömnlös, liksom.

Vet ni vad?

Jag har RUFS!
Håret har nu blivit så långt (eller mindre kort) att det har börjat vända sig åt olika håll.
Något självfall finns ännu inte att skåda men det behöver nog bli ännu längre innan det börjar böja sig.
Fasar för hur jag kommer att se ut då...
Om mina lockar kommer tillbaka kommer huvudet att bli fullt av sådana där
småknorvar som ligger tätt intill huvudet.
Ni vet - som en äldre dam med krullpermanent som hon inte har kammat ut.
Snyggt, snyggt...

Måste bara delge er familjens coolaste medlem - Pip-Larsson.
En kille som äääälskar gos!

Puss på magsaften på er! ♥

Lite bättre med balansnerven i dag...
Fortfarande yr när jag tittar nedåt men ögonen löper i alla fall inte amok.

Det blir kanske inte så himla farligt för mig eftersom jag har så hima TASKIG balans - hihi.
Känner aldrig av sjösjuka och sådant och var urusel i skolan när man skulle gå balansgång.
(Jag var i och för sig urusel på ALL gymnastik...)

Nä, sport har inte varit min grej, förutom när det gäller att titta på det.

Såg ni loppet med Olsson och Hellner i går?

Jisses, jag svettas fortfarande!
Att titta på dessa grabbar var som att få ett halvt...

♦  ♦  ♦

Det var annat än den där jäkla Melodifestivalen.
Jag menar - vad säger man...
Om detta är det bästa av de bidrag som skickades in så undrar man ju -
hur sjutton lät de andra bidragen?!?

Nä, nu blöder det verkligen i ett gammalt schlagerhjärta.
Eller är det kanske så att herr Björkman medvetet plockat med så urusla bidrag för att
 han vet att lilla CancerLotta missar finalen?
Ja givetvis, så måste det vara...

;O)

Om två veckor promenerar vi på gatorna i Hong kong.
Det känns helt underbart, speciellt om man nu tittar ut genom fönstret...

Puss på er - nånstans...
♥

Men hallå!!! Hur mycket snö finns det???

Jag vet att jag inte ska klaga eftersom vi snart åker till FILIPPINERNA.
(Jag säger det igen ifall ni missade det första gången - vi åker snart till FILIPPINERNA!)
:D

Men jag tänker faktiskt klaga lite i alla fall...

Sov till 11 i dag!!!
Jag tror snart att jag kommer med i Guiness rekordbok när det gäller antal timmar
tillbringade i sovande tillstånd. Alex är inte riktigt pigg så han hade krupit ned
till mig och sov lika länge han också.
Ganska gosigt i och för sig men det är ju sanslöst! Jag la mig inte ens särskilt sent i går
och hade ju dessutom sovit middag.

Dessutom har jag nu drabbats av något riktigt konstigt. Det började för ett par dagar sedan
och jag har varit med om det innan.

Jag vaknade tidigt på morgonen av att hela rummet snurrade.
Ögonen snurrade runt och kunde inte fästa någonstans - skitäckligt!

Sedan dess har jag varit precis vimmelkantig.
Om jag böjer mig ned eller tittar för länge nedåt så börjar det igen och jag håller på att trilla omkull.

Första gången jag var med om detta var för tio år sedan.
Jag körde då av vägen i halkan, krockade med några träd och drog på mig en whiplashskada.
Efter det blev jag så här konstig och läkaren trodde då att det var balansnerven som spökade.
Man kan tydligen få en inflammation på den.

Det här har jag haft känningar av ett par gånger sedan dess men inte så mycket som nu.
Så jäkla läskigt att vakna av det här snurret. Man förlorar all rumsuppfattning och det känns som att man
ska trilla fast man ligger precis still.
Och ögonen fortsätter att rulla av sig själva och det går inte att stoppa dem...
Blä!

Borde kanske ta en ny kontakt med läkaren...
Men tänk om han säger att det är en tumör i hjärnan...
Nä, det är jag egentligen inte orolig för eftersom lymfsysyemet inte når upp till hjärnan.

Men jag är TRÖTT på sjukvård och håller mig gärna därifrån ett tag,
det räcker med att jag ska till tandhygienisten på onsdag.
Nu vill jag vara frisk, ta mig tutan!

Nån av er som varit med om detta???

Jaha, i dag lyckades jag inte hålla mig ifrån soffan...

Gick och la mig en stund.
Jag skulle givetvis inte somna, nej då.
Jag skulle bara vila en liten, liten stund. Bara stänga ögonen lite...

Två timmar senare vaknade jag!

Funderar på vilken OS-gren jag skulle kunna ställa upp i?
Jag menar, min kondition är ju verkligen i topptrim.
Bodafors egen Anja - det är jag det!
(Den som nu är riktigt elak tänker säkert att det närmaste jag kommer att likna Anja Pärson är hennes säl - hihi)


Nu har jag i alla fall jobbat min första vecka.
Man kan väl inte direkt säga att jag uträttat några litterära storverk, men jag är åtminstone i gång.
Resten får komma senare.

Nu är det fredagkväll och för första gången på riktigt, riktigt länge har jag faktiskt en riktig helgledighet!
Inte en sådan där fejkad cancer-sjukskriven-alltid-hemma-ledighet.

Så vad ska hon göra av den då? undrar ni nu nyfiket.

Jo det ska jag tala om.

Jag ska SOVA.

Men först ska jag titta på Let´s Dance.
Lite OS blir det med.

I morgon ska jag se Melodifestivalen och reta mig på att det i år är så katastrofalt dåligt!!!
Var är glittret och glamouren?
Var är artisterna?
Och var är låtarna???

Nä - piss, skit och Vademecum. Det är vad jag har att säga om årets upplaga.
=(

Ha i alla fall en mysig kväll
&
Puss på balansnerven! ♥

Hej igen!

Har lyckats hålla mig ifrån att lägga mig på soffan i kväll. Vet att jag skulle somna då
och det är inte bra eftersom jag bör lägga mig i tid i kväll. Ska ju upp och jobba i morgon igen.
Men oj, vad trött jag är...

I eftermiddags var vi i alla fall på vårdcentralen.
Det var dags att vaccinera familjen inför resan till Filippinerna.
Vi kan ju säga så här - det var inte jättepopulärt hos barnen...

Alex är väl så där allmänt jag-är-barn-så-jag-avskyr-sprutor-negativ.
Charlie, däremot, är oerhört känslig mot allt som har med sjukhus att göra.



När den här bilden togs var allt okej.
Men fem minuter efteråt såg jag att han var alldeles kritvit i ansiktet.
Och ooops - så hade lunchens pannkakor med sylt (jordgubb tror jag det var) hamnat
både på jacka, tröja, byxor, skor och vårdcentralens blankpolerade golv...
Stackarn!

Å andra sidan var det ju andra som också tyckte att sprut-tagandet var jättejobbigt.
Jag vet inte om han försöker lura någon att tro att han tycker det är roligt, eller om han tramsar sig
för att dölja att han håller på att bli hysterisk?!?





Jaja, det är tur att man har haft lite cancer så att man inte är så himla känslig...

=)


Puss på nagelfästet! ♥

Så har man jobbat sin första dag!

Det kändes jättebra att vara tillbaka igen. Som sagt, det har skett en del förändringar men vem vet,
även jag kanske lär mig till slut?

;O)


Tack för fotohjälpen, Leif!

När jag åkte vägen till Vetlanda (ca 3 mil) kändes det konstigt.
Jag vet att det låter fånigt men det var som att de senaste sju månaderna passerade revy.
Så mycket har förändrats sedan jag åkte till jobbet senast.

Jag tänkte på tiden innan jag fick cancerbeskedet, i somras och hur dåligt jag mådde då.
Hur dum jag kände mig när jag sjukskrev mig direkt efter min semester...

Jag tänkte på alla cellgiftsbehandlingar, sorgen över att tappa håret och ångesten
när jag verkligen förstod att min sjukdom är obotlig.
Mycket har hänt på sju månader och på vissa sätt är jag inte samma människa i dag som jag var i somras.

Kanske var det därför jag till och med kände mig lite smått nervös när jag skulle
göra en intervju direkt på morgonen?
Nervös är kanske egentligen inte rätt ord, mer - ovan.
Det gick förstås över men det känns faktiskt som att det är mer än sju månader som jag har varit borta.

Nu var det i alla fall jättekul och, framför allt, väldigt mysigt att träffa alla.

Liselotte is back in business!!!
Om än väldigt trött...
=)))

Puss i knävecket!

Hallå, hallå, hallå!!!

Jag vet inte om jag uttryckte mig oklart i mitt förra inlägg eller om det är jag som missuppfattat
era kommentarer, men jag kommer inte att sluta blogga riktigt än!
Ni får inte säga hej då redan, hörrni!

Jag kommer att fortsätta att försöka plåga er i två veckor till, fram tills vi åker.
Och jag vill så gärna att ni hänger med fram tills dess!
Snääääälla?

På tal om bloggande så blev jag i går intervjuad av två sjuksköterskestudenter
på Sophiahemmet i Stockholm.
De skulle göra ett examensarbete med inrikting på "att blogga om sin cancer", tror jag det var.
De hade hittat min blogg och hade en hel rad frågor runt detta.
Tjejen som ringde var jättetrevlig så det var bara kul.

Lite konstigt annars att bli intervjuad. Jag har blivit det innan och det känns jätteavigt.
Jag är ju van att vara "på andra sidan", så att säga. Att vara den som intervjuar.
Men det är bara bra att veta hur det känns att vara intervjuoffer...

Nä, hörrninini, nu är det snart final i sprint.
Vi hörs i morgon så får ni höra hur det gick på jobbet.

God natt och puss på knogen! ♥

God förmiddag!

Tänk - i morgon ska jag börja jobba!
Vad roligt det ska bli!
Bara jag kommer upp på morgonen, jag är ju inte direkt van att gå upp vid klockan sju längre...
;O)

Det blir inte precis någon mastodontdag, jag börjar vid halv nio och går hem vid halv två.
Men jag kommer säkerligen att var helt slut efteråt - haha!
Det räcker ju med att jag åker in till Willys och handlar för att jag ska bli trött.

Har funderat på det här med bloggandet.
Att börja jobba är liksom det som sätter punkt för den här cancerresan för den här gången.
Sedan finns det inte så mycket mer att berätta.

Den 5 mars åker vi, som ni vet, till Filippinerna och kommer att vara borta i drygt två veckor.
Där är nog ett bra tillfälle att stänga igen butiken.

Efter det kommer jag att börja jobba som vanligt igen, plus att jag har fiket som tar tid,
så jag tror faktiskt inte att energin till att blogga kommer att finnas där.

Men GUUUD vad jag kommer att sakna det.
Eller - rättare sagt - sakna ER!

Det är mitt största bekymmer med att lägga ned bloggen.
Vissa av er har ju egna bloggar där jag kan följa er.
Andra finns på Facebook.
Men ni andra - kommer jag att tappa kontakten med er nu?
Det vill jag inte!!!

Jag har fått nya vänner genom bloggandet.
Jag har återfått gamla vänner genom den.
Inga av er vill jag mista.
Vi måste lösa det...

Sedan är det detta med festen.
Trodde ni att jag hade glömt det?
Inte då!!!
Men jag tror vi tar det när vi kommer hem från semestern. Nu känns det inte riktigt
som att det finns någon tid.
Men fest ska det bli, i slutet av mars eller precis i början av april. Ska bestämma datum innan vi sticker.
Och då vill jag se alla här!!!

♥  ♥  ♥

I dag ska jag in till stan för Charlie ska klippa sig. De har sportlov nu men
vi har inte hittat på nåt kul på hela veckan.
Å andra sidan har jag inte så dåligt samvete för det eftersom vi snart drar till Filippinerna.
Det kan vara ganska skönt att bara gå hemma och skrota en vecka också.

Puss på kranskärlen! (Vad nu det är men jag har hört ordet...) ♥

Det är ganska konstigt egentligen...
Ni vet ju alla att jag aldrig kommer att bli frisk, att den här sjukdomen har mig i sitt grepp
och kommer att dyka upp igen, troligtvis flera gånger.

Men det konstiga, och härliga, är att jag faktiskt nu ser på mig själv som frisk.
Jag konstaterar, helt kallt, att jag kommer att få gå igenom allt detta igen i framtiden,
men just nu ser jag det som att jag är botad.
Det är en underbar känsla och den senaste tiden har också mitt humör varit på topp.

=)

I höstas hade jag grubblerier om hur jag skulle kunna lära mig att leva med herr Cancer,
kommer ni ihåg det?
Jag hade svårt att se hur jag skulle kunna leva ett normalt liv när jag vet att
detta kommer att förfölja mig livet ut.
Jag visste inte hur jag skulle kunna tackla tiden efter alla behandlingar.

Ja - nu är jag där...
Nu står jag ensam, utan ständig kontakt med sjukvården.
Nu ska det bli en vardag som jag förväntas smälta in i utan att det kretsar runt sjukdomen.

Och vet ni vad?
Det känns helt okej!

Jag är fortfarande trött, kroppen är långt ifrån återställd men i övrigt mår jag nu så otroligt bra!

Jag har varit nere på botten och krälat i ett kallt, mörkt hål.
Men lyckligtvis är jag en av dem som lyckades ta mig ut i ljuset igen.
Jag överlevde och det gör att den lycka jag känner i dag är så mycket starkare
än den lycka jag kunde känna innan.

Jag kan gå omkring här hemma och bara känna för att skratta.
Åt ingenting!
Eller åt allt!

Mitt liv är perfekt precis som det är.
Och fram till nästa insjuknande har jag bestämt mig för att vara frisk!

Puss på pung och venusberg!

Hej på er govänner!

I dag har det varit en helt underbart rolig dag!!!

Jag har tvättat.
Och så har jag lagt in tvätt i torktumlaren.
Sedan har jag vikt tvätt.
Efter det har jag tvättat en ny maskin.
Den har jag sedan hängt på tork. Ja, inte maskinen, alltså utan tvätten.

Efter det slog jag till med att laga middag.
Den åt vi upp.

Då var jag tvungen att gå och lägga mig och vila en stund...

Sedan gick jag ner i källaren och satte i gång en maskin tvätt.
Den ska jag snart lägga in i torktumlaren.
Därefter kommer jag att få vika tvätt.

Ja, herregud vilket fartfyllt roligt liv man har!!!

I morgon måste jag nog ta det lite lugnt så att jag inte överanstränger mig...

=))))))


Nu blir det OS resten av kvällen.
Heja Kalla!!!

Puss på ryggmärgen!

Yes, yes, yes!!!

Vet ni vad jag har tvingats göra i dag?

Jag har plockat ögonbrynen!!!

Kan ni tänka er?
Jag stod framför spegeln i dag.
Vi har en sådan där rakspegel som man vänder på och och som förstorar på ena sidan.
Och det var då jag upptäckte den:

Skogen!

Visserligen inte en fullt uppvuxen julgransodling. Mer som en nyplanterad lövskog.
Men ändå - den behövde gallras!
=)

Nu jäklar är jag på G, mina kära vänner.
Jag har alltså kommit till det stadiet att både bikinilinje och ögonbryn behöver ansas.
Aldrig i mitt liv kunde jag väl tro att detta skulle kunna vara
förenat med en slags lyckokänsla - haha.

Hädanefter ska jag se rakhyveln som en av mina bästa vänner - inte en fiende...

Förresten - vill ge er det här i dag:



Ni är bäst!

Puss på ♥

God lördag på er!

I dag slog det mig - vad sjutton är det jag har gått igenom egentligen?

Har en bloggkompis som just fått sin första cellgiftsbehandling och när jag läste
hennes blogg kom det tillbaka - rädslan, ångesten och känslan av att vara så liten och rädd
inför allt som skulle hända.

Den dubbla känslan när man för första gången ser cellgiftet åka in i sin kropp.
Det är å ena sidan tacksamhet för att man nu äntligen får hjälp och behandling.
Men det är också en sådan oerhörd sorg över att spruta in så starka gifter i sitt blodomlopp.
Visst - det skadar herr Cancer. Men tyvärr så skadar det annat också.
Där och då förstår man vilken allvarlig sjukdom man faktiskt har.
Den sorgen är svår att förklara för någon utomstående.

Därför är det så fantastiskt att sitta där jag sitter i dag.
Ute på andra sidan, redo att fortsätta mitt liv.

Tycker att jag nu känner mig starkare och starkare för varje dag.
Jag är fortfarande trött, sover länge på morgnarna och vilar gärna lite på eftermiddagen.

Men i övrigt börjar energin komma tillbaka.
Vet inte hur jag ska förklara men det känns som att jag mer och mer
börjar likna mitt gamla jag.
Jag lever inte längre i Cancerbubblan där det mesta kretsade runt sjukdomen.
Det finns nu andra saker som är viktigare än herr Cancer, behandlingar och mediciner.
Och det är så enormt befriande.


Puss på halsmandlarna!
♥

Hej svejs!

Vad gör man när man inte har någonting att blogga om?

MAN SKITER I DET!

=)))))


Puss i mungipan!
♥