Blomma från världens bästa Nikitha!

Lite trött nu... Har sovit två timmar i kväll och är fortfarande halvmosig i huvudet.
Vaknade åtminstone i tid till Idol. Puh! Kunde gått illa där... :o)

Har  i alla fall lyckats hålla den lilla illamåendetmannen (ser ut ungefär som Iprenmammen!) borta. Jag har helt enkelt dränkt den lille jäveln i tabletter! (Ser ni bilden framför er? :o))
Skönt, det är så jäkla jobbigt att gå omkring och må illa hela tiden. Det sätter sig på humöret.
 Mongotungan är lite bättre nu också så på det stora hela mår jag rätt bra, tralla la.

Men hur glad blev jag i eftermiddags då?

Tonys dotter, Nikitha, kom förbi. Hon hade med sig en jättesöt blomma och en ask Nobless.


Jaja, Noblessen är redan slut...

Nikitha är världens goaste 15-åring. Hon bor hos sin mamma men är hos oss varannan helg och hon är den söta dottern jag aldrig fick. Tur att jag får låna henne ibland! En stor puss och kram till dig Nikitha! Du är bäst!

Nu är det snart sprutdags igen. Fick reda på att jag ska fortsätta med dem åtminstone fram till nästa behandling eftersom jag löper (vilket jäkla dumt ord - det låter ju som att jag är en lössläppt liten hund!) risk för att drabbas av proppar. Jag ser ut som en väl använd nåldyna på magen just nu. Röd och blåprickig på hela fläsket och det börjar bli svårt att hitta ställen där jag inte stuckit innan. Huga, huga sommarstuga, vilket bombnedslag man är.
En prickig korv med mongotunga och ollon till skalle! Haha!

Natti natti så länge.
Vi hörs väl i morgon, va?


Kommentarer
Postat av: Tina

Det är så spännande att läsa din blogg.. Jag är inne flera gånger varje dag för att se om det har skrivit något härligt inlägg! vilken underbar humor du har! Mitt i allt elände så sitter man och skrattar högljutt åt ditt bloggande. STOR KRAM TILL DIG!

2009-09-24 @ 22:41:28
Postat av: Britt

man blir ju hur man känner sig...

2009-09-24 @ 23:13:48
Postat av: Johan Elfström

Fick i dag reda på (av Mari E)att du bloggar och var givetvis tvungen att kolla nu när det har lugnat ned sig på jobbet såhär på kvällskvisten.

Lysande läsning! Men det förvånar ju inte, egentligen.

Härligt att konstatera att du tacklar eländet på rätt sätt, fortsätt med det och han herr Cancer är snart skjuten i sank.

Hälsningar

Johan E

2009-09-24 @ 23:51:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0