Jävla antikroppar!
Jaha, så är man hemma igen.
Tyvärr inte lika pigg längre. Det funkade inte riktigt med antikropparna i dag heller.
Tanken är att jag ska ha 700 ml varje gång innan jag får cellgifterna. Eftersom det blev sådana problem förra gången hade de nu förberett en mycket lägre dos.
Innan behandlingen satte i gång var det lätt att vara glad...
Först började de att ge de mycket långsamt. Genom dropp fick jag 25 ml/timme. Så långt gick det bra men det går ju vääääldigt långsamt. Så efter ett tag höjde de dosen till 50 ml/timme. Och - som ett brev på posten kom reaktionen. Det började först susa och snurra i huvudet. Sedan drog bröstet och halsen ihop sig och jag fick väldigt svårt att andas. Likadant som förra gången, alltså.
Efter en paus gjordes ett nytt försök. Nu gick det bättre men resultatet blev att jag bara fick i mig sammanlagt 100 ml idag. Det känns förstås inte bra eftersom antikropparna är en viktig del av behandlingen. Medicin jag så väl behöver vägrar tas emot av min kropp! Exakt vad det är som händer vet man väl inte - om det är en allergisk reaktion eller nåt annat. 
All medicin gör mig så trött, så trött... och lite låg.
Nu är det bestämt att jag ska åka in igen om två veckor. Då ska de bara ge mig antikroppar. Jag ska vara där en hel dag och så tar de det långsamt och försöker få i mig så mycket det går.
Det är ju FAN att jag inte ska kunna ta emot medicinen!!! Jag behöver den ju. Det säger sig självt att behandlingen inte blir lika effektiv om jag inte får de läkemedel jag behöver...
Cellgifterna gick i alla fall bra och jag var hemma vid 19-tiden i kväll. Nu väntar förmodligen ett par jävliga dagar med illamående och trötthet. Jag lovar att jag ska försöka hålla er uppdaterade mellan varven.
"Mitt" rum på sjukhuset. Själva miljön får en ju att känna sig sjuk men personalen är jättebra!
Sängliggande i timmar. Roligare kan man ha...
Usch, det blev en riktig deppblogg i kväll!
Men, men - det skola komma andra tider!
Har hämtat hem peruken, förresten. Skriver mer om det vid ett senare tillfälle.
Puss!
Hej Liselott!
Så många gånger jag har tänkt att höra av mej till dej sedan jag såg dina första kommentarer om cancern på facebook. Jag beundrar verkligen ditt sätt att på något sätt ta makten över sjukdomen genom att skriva om hur du känner och mår. Jag förstår verkligen din reaktion, som skrivande människa är det många gånger enda sättet att få lite ordning i huvudet. Det är dessutom väldigt intressant att läsa om dej och man blir verkligen berörd, fortsätt! Jag hoppas verkligen att det ska gå bra och det tror jag absolut att det gör för du verkar va en riktig fighter och sånna behövs det i den här välden!
PS. Jag är mest på JP nu och många är impade när jag berättat att jag jobbat me dej, Louise-fallet Lotta! ta åt dej!!
Kram kram Lo
Usch och fy sååå träligt att du inte ska tåla medikamenten...:(
Men du är jäkligt snygg i din nya frisyr i alla fall....;)
ha det så bra, och ta hand om dig.
Ted!
Åh du är så söt Liselotte ! i din nya frisyr. Jag tänker på dej och hoppas att du mår bra. Du är en redig kämpe & det är inte många som är det. Det kommer gå kanon bra & du kommer nog få i dej medicinen nästa gång du åker in till sjukhuset. Du är bästa andra hands-mamma som man kan ha! Jag kommer förbi idag:)! massa kramar & ta hand om dej så länge.
Så tråkigt att det inte gick bra. Hoppas det bli bra nästa gång.
Kram på dig
