Ni finns!
Gulle er!
Vad härligt att höra att ni fortfarande är kvar där ute!
Flera av er kommenterade ju i går efter att jag undrat över om ni finns kvar.
Jag ser ju inte vilka som är inne och läser men jag kan se att det dagligen är ett
50-tal stadiga besökare och då undrar man ju förstås vilka det är?
Vissa vet jag men andra är för mig okända och det är alltid kul när ni gör er hörda.
:o)
Det blev inget läkarbesök i dag. Pratade med vårdcentralen och kom fram till att vi skulle avvakta.
Alex säger själv att det nu känns lite bättre och då ska man förstås inte proppa i honom antibiotika i onödan.
Det läker ut av sig självt men det tar tid.
Och då får det väl göra det. Jag är motståndare till att stoppa i barnen - och mig själv -
penicillin i tid och otid om det kan gå över av sig självt.
Eftersom jag ändå är hemma så ställer det ju inte till problem.
Egentid får jag väl ha senare... ;o)
Känner dock av att jag har en egen förkylning i kroppen men den verkar inte bryta ut ordentligt.
I dag känns det i bröstet när jag hostar. Ni vet, man hostar och får
en sådan där go smak i munnen som kommer från en inflammation i brösttrakten.
Men, som sagt, det verkar inte bryta ut.
(Fan, vad skulle jag skriva det för. Nu kan man ju ge sig sjutton på att det kommer!)
Ha en bra dag, alla cancerfans!
♥
Hejsan! Jag hittade din blogg av en slump och kände att jag måste skriva några rader till dig. Jag har inte hunnit läsa igenom allt du skrivit men ska göra det så fort jag kan. Jag fick själv Hodgkins 2004 (var då 29 år och hade 2 barn födda -95 och -97) och behandlades med cellgifter 8 gånger och strålades ca 1 månad. Mådde så dåligt under cellgiftsbehandlingen...men blev frisk och har inte fått något återfall! Vet ungefär vad du går igenom och skickar stora, stora styrkekramar till dig! Vill du fråga något, smått eller stort så är det bara att skicka iväg ett mail så svarar jag mer än gärna. Kramar från: Jennie
Hej... jag läser dagliegn hos dig sen en tid tillbaka... men vet du vad det kan bero på att kommentarerna ibland uteblir ...jo då man har dig på RSS så får jag dina uppdateringar då jag öppmar mailen och då blir det som att man inte kommer sig för att gå in på din sida och kommentera där.
Ska bättra mig för jag vet ju själv så glad man blir av ett livstecken.. en bekräftelse på att det finns ngn som läser.
STOR KRAM... ja du får många kramar för du kämpar så bra och din blogg ger positiv feedback för många.
Hej Liselotte!
Jag följer dagligen din blogg och ett stort fan av dig både tidigare då jag jobbade på kontoret i Eksjö (ekonomin) men ännu mer nu! Du är en otrolig person och skriver så fantastisk humorisktiskt och underhållande mitt i din svåra situation.
Jag önskar dig all lycka i din fortsatta kamp mot Herr Cancer - du vinner!
Kram
Ulrika Källström
